Land kontra stad. Reykjavik, för att ta öns mesta metropol, har ett nattliv och puls efter kl 23 som givit stan epitetet Lilla New York. Här fattas intet. Å andra sidan finns ett slags lugn, åtminstone under dygnets ljusa timmar, men framför allt finns tillgängligheten. Människor jag möter är vänliga. Tar sig tid. Stadslivet är både och. De ständigt närvarande bergen och havshorisonten skapar dessutom en stark illusion av frugalt liv och leverne.
Mest påtagligt är att det storslaget lantliga väntar alldeles runt hörnet.
När jag ger mig ut på landet, för att inte tala om den vildmark som väntar några backkrön eller vägkrökar bort, möts jag av en stillhet och tystnad som nästan tar andan ur en. Sömniga små byar passeras på halvminuten, och sen ännu ett svartbrännt lavafält eller en glittrande havsvik. Skogen decimeras mestadels till små lövruskor eller enstaka granplantage. Landskapet tycks relativt oanfrätt av reklambudskap och turistfällor. Fårhjordar betar obekymrat på betänkliga sluttningar. Här och var syns hästar i närheten av en hukande, vitmålad gård. Bakom byggningen finns inte sällan en stuprät bergsvägg med märkliga mönster som ristade i sten. Landskapet är mäktigt och mångskiftande. En storskalig fresk målas upp i dämpade nyanser med signalfärger i form av den giftgröna lavamossan, ett lila tak eller det chockrosa uthuset jag just passerar men inte fotograferar.
___________________________________________
Bilder: 1. Krýsuvik 2. Kyrkogården i Vogar. 3. Byns handarbete. 4. Naivist ställer ut. 5. Grótta, land och stad strålar samman 6. Gullfoss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar