fredag 9 oktober 2009
En slang med halka, tack!
Blöta flingor singlar i maklig takt ner från en grå himmel. Det är riktigt fulväder. För att gaska upp mig i det vädermässiga tungsinnet (det här är ingenting, vänta bara, säger islänningarna), beger jag mig till den internationellt erkända korvmacken Baejarins Bestu - Stans Bästa. Ett kaxigt namn på ett oansenligt ställe, i design snarlik den sunkiga korvkiosk som låg på Esplanaden i Kalmar på det glada 70-talet. Populära Baejarins Bestu ligger vid hamnen med Tullhuset som närmaste granne. Här ringlar kön lång vid lunchtid året om. Här flockas många turister om sommaren.
En slang med halka, tack, sa man i Eken - söder om söder i Stockholm där jag växte upp. På Baejarins Bestu beställer jag ein med öllu, en med allt, det vill säga korv med bröd, ketchup, senap, remouladsås, stekt lök och rå dito. Rubbet!
Själv är jag ingen genuin korvfantast, men macken vid hamnen lever med råge upp till det ambitiösa namnet. Så är det inte heller vilken korv som helst som serveras. Nej och åter nej! Här bjuds på korv av bästa fårkött, men det är inte hela hemligheten. Många har försökt att knäcka koden. Är korven kokt i en speciell buljong? Är innanmätet sinnrikt preparerat med hemliga exotiska örter? Ingen vet och mackägaren tiger som muren. Ett recept lika förborgat som Coca Colas.
Alla vet dock att korven i dess grundvariant levereras från Slaturfélag Sudurlands, Sydkustens Slakthusförening, förkortat till SS i företagsloggan som syns överallt, även på den här korvmacken. SS-korv, helt enkelt! Och det ger ju dessvärre helt andra asociationer.
Det berättas om en judisk konvoj på flykt från nazisterna under andra världskriget. Vid ankomsten till Reykjavik förskräcktes gruppen så illa av de stora reklamskyltarna för SS-produkter i hamnen, att de övervägde att ge sig ut på det minerade havet igen. Än värre avlöpte besöket i närmaste livsmedelsaffär som, enligt isländsk tradition, erbjöd delikatessen brända fårskallar. De förkolnade skallarna finns fortfarande att köpa i alla matvaruhallar, och jag konstaterar att de ser riktigt ruggiga ut. Men hela storyn är kanske en skröna.
I morgon kommer Yoko Ono till stan. Det är ingen skröna, men en helt annan historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar