En lysande liten orkester

Island Airwaves, årets musikfest, dominerar Reykjavik. Förutom ett imponerande musikflöde på de etablerade scenerna, erbjöds under lördagen, festivalens näst sista dag, massor med generös gratismusik på gallerier, fik, skivaffärer, pubar och boklådor. Utbudet är mer omfattande än vad som är möjligt att konsumera, vilket får mig att springa som en skållad råtta mellan spelställena i ett fruktlöst försök att få kläm på det hela.

På knökfulla Kaffibarinn tränger sig åtta musiker mödosamt genom folkhopen. Två violinister, en violaspelare, cellist, kontrabasist, trombonist samt slagverkare kämpar vilt med instrument, etuier, notställ och notblad typ dragspel. Lägg därtill en liten, men som det visar sig naggande god, ljudrigg som ska på plats. Det tar tid innan ensemblen med dirigenten Daniel Bjarnason är funktionsduglig. Bjarnason är tonsättare och arbetar bl a också som dirigent på Isländska Operan. Med sina kollegor, de flesta unga musiker ur Islands Symfoniorkester, leder han sin egen Bow to String. Det är lysande musik, inte så lätt att fånga i ord, men lättlyssnad i sin komplexitet, och alldeles utomordentligt välspelad med den makalösa cellisten Saeunn Torsteinsdóttir, verksam i New York och hitflugen för projektet, som Leading Lady.

Musiken bränner rakt igenom noter och notställ, och landar mjukt på den intensivt lyssnande publiken. Intet stolskrap, viskning eller ölslurkande, endast regnet som trummar diskret på hakets fönsterutor. Den speciella lukten av våt fårull, från publikens många islandströjor, blandas med tonerna. Ägarens hund som fått vattenskålen omkullvräkt i trängseln, tronar nära dörren, till synes obekymrad av tonkaskaderna. Man kan skära med kniv i den förtätade stämningen. Musiken är fysiskt nära, kryper under huden. Själv står jag inklämd bredvid kontrabasisten och riskerar att få basstråken uppkörd i ansiktet under styckets snabba passager. Men det är en risk värd att utsättas för. Det här är nämligen ett av de sällsynta, oförglömliga musikögonblicken.

Omtumlad, närmast drogad, vinglar jag ut på Reykjaviks gator.