Vem betalar notan?

Bilden: Öraefi (ödemark på isländska)

Faller regeringen om man inte lyckas lösa den ekonomiska krisen, åsamkad av de enorma skulder som isländska bankers högrisksprojekt Icesave lämnat efter sig? Förmodligen. Vilka stigar kommer i så fall att trampas? Redan nu är islänningarna under hård press. Statliga och kommunala löner har dragits ner med 10 -15 %, samtidigt som matpriserna stigit med upp till 40 %. Hela befolkningen får betala för några hänsynslösa vikingars framfart. Ett race som bejakades av makthavarna som så starkt trodde på de otyglade marknadskrafterna. Riksbankschef, finansinspektion och politiker, alla blundade och bländades.

Vem betalar nu notan? Väntar öde(s)marken?

I centrala Reykjavik ersätts butikerna av chica små caféer, restauranger och klubbar, nöjeslivet tycks blomstra. Mönstret från 30-talets depression och andra ekonomiska svackor i Europa och USA spelas upp i repris. Ett år har gått sedan den isländska ekonomiska härdsmältan bröt ut, det är kanske först nu som den börjar kännas in i märgen. Men fortfarande rullar den tidigare välfärdens stora, dyra stadsjeepar på Reykjaviks trånga gator och brusande trafikleder.

För en svensk är det ekonomiskt mer fördelaktigt att besöka landet än tidigare. En snabb uträkning, mellan tummen och pekfingret, säger mig att de dagliga kostnaderna minskat med 25 %. Men det hjälper knappast mina isländska vänner.