I dag är det exakt ett år sedan krisen bröt ut på Island. Snabbt, oväntat och med oerhörd kraft. Som bekant drabbades många ekonomier runt om i världen, men den isländska blev kanske hårdast ansatt av dem alla. En av de personer som tydligast utpekats som ansvarig är f d riksbankschefen David Oddsson. Han är också en av öns ledande moderater, har bl a varit partiledare (m) och borgmästare i Reykjavik. En man som klamrat sig fast vid maktens sötma i årtionden.
I samband med krisen fick Moderaterna som var i regeringsställning efter starka protester lämna makten. Det var en ytterst motvillig reträtt. I dag är Oddsson en av öns mest impopulära personer.
Döm om allas förvåning, när samme Oddsson just i dag, på ettårsdagen av den kris han i hög grad är medskyldig till, utses till det statusfyllda och maktfullkomliga arbetet som chefredaktör för Morgonbladid, Islands största dagstidning. Den nya chefredaktören är varken journalist eller har erfarenhet av praktiskt tidningsmakeri. Han verkar snarast vara en revanchlysten, arrogant maktmänniska inom partiapparaten.
För en utomstående framstår valet som, milt uttryckt, originellt, ja, förbannat korkat. Valet provocerar mycket riktigt många islänningar som nu står i kö för att säga upp prenumerationen på husorganet. Man har fått nog av maktfullkomliga, grandiosa män i ledande ställning.
Jag förstår ingenting. Hur tänker man? Redan på vikingatiden regerade maktberusade småkungar ön utan att sky några medel. Och på den vägen är det. Lär man sig aldrig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar