I natt: Inte ett spår av krisen

Kvällen sänker sig över Reykjavik. Tidigare på dagen kollar jag in Jóhann G. Jóhannssons konstutställning Spetsar & pyramider. Jóhansson är musikern som under decennier format isländsk pop, men som i dag har bilden som huvuduttryck. Hans abstrakta landskap skimrar ganska vackert i den begynnande skymningen i Tjarnarsalur i Rådhuset, en byggnad omsluten av en extremt stor ankdamm med pipande, kacklande och kraxande sjöfåglar.

Men nu är det kväll. Kaféer, restauranger och klubbar fylls snabbt. På somliga ställen ringlar köerna ända ut på gatan. Stämningen är förväntansfull. Mest unga människor men också en och annan gamling ur min egen generation.

Nordisk Panorama, en del av uppmärksammade Reykjavik International Filmfestival, pågår för fullt. Här visas kort- och dokumentärfilm parallellt i Reykjavik, Århus och Malmö, bl a Erik Gandinis uppmärksammade film om Berlusconi, Videocrazy.

I kväll är det också final på Réttir*, en musikfestival med mestadels ung, isländsk musik. Hela 130 grupper (!) spelar på sex scener i centrala Reykjavik. För det facila priset av 56 svenska kronor får jag tillträde till samtliga spelplatser under en kväll!

Med en så imponerande mängd musik är standarden förstås skiftande, ömsom vin, ömsom vatten. Jag avrundar kvällen på rockklubben Nasa, inhyst i en k-märkt, stämningsskapande lokal inredd i art deco-stil, där unga bandet The State, The Market & The DJ imponerar med sitt inåtvända musikaliska raseri och texter. Etablerade Apparat Organ Quartet står för kvällens sista akt. Tidigare under dagen har jag i en Reykjaviks hemtrevliga skivbutiker (kunnig personal, mjuka fåtöljer för musiklyssning och stärkande espresso), lyssnat på bandets nya platta. Låt mig, först som sist, säga att elektronisk pop i Kraftwerks anda, aldrig varit My Cup of Tea. Ändå konstaterar jag nu att det tioåriga bandet, där ingen är under 40, tar hem spelet på Nasa. Publiken är fullkomligt vild - rena ravepartyt!

I fokus står Jóhann Jóhannsson (namne med bildkonstnären i Rådhuset, men utan G) vid klaviaturerna och en robotsynkad sångmikrofon. Publikhavet böljar minst lika upprört som på den stormpiskade Nordatlanten. Golv och väggar vibrerar av fortplantade ljudmassor, när de enkla, nästan infantila klaviaturiska fraserna, slungas ut mot den unga publiken. Formmässigt är musiken enkel. Men effektiv, omedelbar och i stunden medryckande.

Kanske är Jóhann Jóhannsson ett bra exempel på den omvittnade mångfald, avspändhet och ickesnobbism som kanske har lättare att frodas i en liten, avgränsad nation. Samme musiker som skriver ganska komplex och mer svårtuggad musik, ser jag nu på rockklubben Nasas scen. Och han och de andra medelålders bandkompisarna i Apparat Organ Quartet får kidsen att hoppa, jubla, studsa och dansa. Fullt ös. Det är partaj!

Fuck you, Kraftwerk! Det känns som en stor ångvält kört över en gammal mans hörsel- och nervsystem när jag klockan två hasar hemåt längs Reykjaviks gator. Överallt ser jag fyllda restauranger, caféer och klubbar. Av krisens Island syns denna natt inte ett spår.
____________________________________________________

* Titeln Réttir är en ordlek, betyder dels maträtter, men är också benämningen för när bönderna rider ut i ödemarken om hösten och samlar fåren som varit på bete. Fåren drivs ner från bergen och in i en inhägnad, där de sorteras och släpas till respektive bondes hägn. Arbetet sker under rop, jämmer, skall, gyttjebrottning och brännvinsdrickande som avslutas med stor folkfest!