Över snöiga bergslandskap via steniga bergslandskap, på slingriga, närmast alpina vägar, över ödsliga hedar, når jag slutligen havet, ljuset och saltdoften igen. Få människor eller bilar längs vägarna, det märks att turistsäsongen är slut. Temperaturen stiger och den dystra, grå förmiddagsdiset är som bortblåst. Vi kör längs östkusten och när vi närmar oss dess sydligaste spets, beslutar vi oss för att övernatta i närmaste samhälle.
Och låt mig säga, först som sist, att Höfn blir en favorit. Det lilla samhället är en pärla! Belägen med de väldiga, spetsformade bergen i fonden, och mellan dem de breda glaciärerna. Som om byn är omsluten av halvcirkelformat fjällpanorama av vildaste sort. Framför oss vältrar sig det outgrundliga havet. Entrén till vattenvärlden sker via den livliga hamnen.
Höfn är en fiskarsamhälle. Stolt över sin hummer och havets läckerheter i stort. På kvällen besöker vi en enkel restaurang, närmast en vägkrog, och jag äter en utsökt öring, fångad i en älv där uppe i bergen. På morgonen har jag svårt för att lämna den magiska platsen. Luften är vårlig och frisk. Havet ligger kav lugnt. Husen speglar sig i vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar