Moder sooooooul

Världen är märklig och oförutsägbar. Hemma i Söra i Sörmland var det 32 grader minus i går morse och snövallarna står meterhöga. Det gamla, genuint timrade skolmuseet från 1830, min närmsta granne, håller på att segla bort likt en jättelik isjakt på grund av en allvarlig vattenläcka. I Reykjavik kvittrar stararna i de vindpinade buskarna, solen skiner från en klar himmel och termometern visar på plus två. Det är vårkänning! Och ljuset... som i början av maj...

Beslutar mig för att fira dagen med en utflykt. Inget fibblande på instrument och apparater i dag. En liten surrande vårfluga i ett av husets fönster ger den avgörande impulsen att kasta loss till Thingvellir, en av de vackraste och mest intressanta platserna på ön, 50 kilometer från Reyjavik. År 930 samlades här det första Alltinget, hövdingar och byäldste från hela ön höll rådslag och ting. Och på den vägen är det även om Alltinget idag svettas över Islands ekonomiska genomklappning i luftkonditionerade lokaler med jordvärme inne i Reykjavik.

Thingvellir var en noga utvald samlingspunkt, inte minst för platsens skönhet. Med Thingvallavatn, Islands största sjö, nedanför mötesplatsen omgiven av symboliska, borgliknande klippväggar, naturens egen storstilade parlamentsbyggnad. Sjön gav fisk, det frodiga gräset erbjöd djuren bete och i den vackra ån kunde mötesdeltagarna dricka sig otörstiga. Under en senare period användes vattendraget till att dränka misstänkta häxor i. Man fäste stenar på offret som sen knuffades i det iskalla fjällvattnet. Flöt den arma kvinnan mot förmodan upp, var offret oskyldigt!

Vid denna tid hade man ännu inte koll på att Thingvellir befinner sig mitt mellan två kontinenter, den nordamerikanska och den eurasiska kontinentalplattan delar Island i två delar och går rakt över platsen. Sprickan som rör sig 1 -2 cm per år löper längs hela ön, men kommer bara i dagen här. Sprickan är en av flera orsaker till den vulkaniska verksamhet som ständigt pågår på ön.

Gårdagseftermiddagen tillbringade jag i lä på en skön grässlänt med vy över tingsplatsen, vattnet och de bakomliggande snötäckta bergen. Solen värmde och det fanns ett fridfullt lugn över nejden. Lite sakralt trots att här aldrig är folktomt. Sällan smakar en termos kaffe och några ostmackor på hembakat bröd så genuint gott! Hemkommen till Reykjavik får jag höra om snökaos och eländes elände i Sverige. Vad säger man? Känner att begrepp och landsnamn som ISland, SÖDERmanland, vår, GRÖNland och vinter är i total upplösning. När jag i dag på morgonen pratar med den luttrade fastighetsförvaltaren i Frustuna församling, meddelas att kyrkans traktor är överansträngd av all snöröjning och att snöskyfflarna är slut i järnaffären och betingar ett överpris på Blocket och andra sajter.

Tänker på Povel Ramels textrad Och över alltihopa lyser moder sooooooul!