Inga människor i världen lär vara så galna i fyrverkerier som islänningar. Att smälla raketer må ha sin mångtusenåriga historia, men på Island är det en relativt ny tradition från 1960-talet. En tradition som bokstavligen har exploderat med åren! Ursprungligen var det sjömän som på nyårsafton skickade iväg nödraketer som nått bästföredatum. Snart började islänningen i gemen att bränna mayday-raketer och såna ser man fortfarande även om andra och våldsammare grejor gäller i dag. Redan klockan 20 ligger krutröken tät över stan. Man påstår att allt går lugnare till i år, men jag tycker det är drag så det räcker.
Klockan halvnio tänds eldar på olika platser, ungefär som våra valborgsmässobrasor. Den milda väderleken och fullmånen gör att det är folkvandring och människorna dröjer sig kvar vid elden. Unga tjejer sjunger gamla kväden och äldre gentlemän syns med ett flin på läpparna och små tomtebloss i näven. Det är en magisk kväll och den trettonde fullmånen (se inlägg nedan) tittar fram ur molnen och skänker den vita snön på marken en lätt blåaktig ton. Plötsligt kommer en ensam man gåendes över den frusna gräsmattan och spelar Ridum, ridum, den välkända isländska visan, på en liten kornett, samtidigt som en stor turistbuss mullrar förbi. Många passar på att fira nyår här, inte minst turister från Japan där företag ofta bjuder sina anställda på nyårsresan. Fyrverkerierna eskalerar och klockan slår tolv. Fartygen nere i hamnen signalerar dovt med mistlurarna. Bilderna är från Kärleksstigen samt Pärlan i Reykjavik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar