Det nordiska samarbetet profileras i Reykjavik, syns på stan, och när jag försöker att kolla upp allt det nordiska, möter jag en uppsjö av organisationer, föreningar, mötesplatser och sammanslutningar på stan, i media och på webben. Det är förvirrande. Vid en ytlig betraktelse verkar grejen överdimensionerad, Nordiska rådet, Föreningen Norden, Nordiska ministerrådet, Nordens Välfärdscenter, Nordens Folkhögskola, Svensk-isländska samarbetsfonden, Nordens Hus... Var står allt detta i förhållande till EU, FN, NATO och WTO? Det är svårt att få grepp om. Det är däremot lätt att förstå hur den nordiska tanken uppstod och växte sig stark en gång i tiden.
Men hur ser verksamheten ut idag?
Enligt den marknadsundersökning som Nordiska rådet gjort, minskar kännedomen om rådet i samtliga nordiska länder utom på Island. Mätningarna gjordes vid två tillfällen, 1993 och 2006. Undersökningen tyder på att det nordiska samarbetet ses som mer centralt på Island, växer sig kanske till och med starkare här, medan det åtminstone i Sverige verkar ganska dött. Och nog är det sant som det är sagt It take two to Tango! I dag när alla karriärister drar till EUs maktcentra och de egentliga besluten ligger långt från Rosenbad och Riksdagshuset, verkar den nordiska tanken ohjälpligt skvalpa runt i den svenska ankdammen, samtidigt som vi försöker att bli goda centraleuropeer.
Inte långt från Tjörnin, Reykjaviks egen ankdamm, ligger Norraena Húsid, Nordiska Huset, Alvar Aaltos skapelse från 1968. Ett vackert hus och ett aktivt kulturhus i Reykjaviks, Islands och Nordens tjänst. Här arrangeras konserter, författaraftnar, utställningar och teaterföreställningar. Det omfattande biblioteket är Nordiska Husets hjärta. Här kan jag låna böcker, videos, skivor och läsa svenska tidningar. I huset finns också en trevlig restaurang. Norraena Húsid ligger strategiskt en kort promenad från stans inre kärna, alldeles bredvid Islands Högskola.
Så långt är allt gott och väl, men verksamheten som bedrivs är knappast i fas med resultatet från den undersökning som utförts av Nordiska rådet och som refereras ovan. På frågan Vilket område anser du vara det viktigaste i det nordiska samarbetet, hamnade de traditionella områdena kultur och språk längst ner på jumboplats, medan miljöfrågor och gränsöverskridande brottsbekämpning toppar listan.
I centrala Reykjavik finns också Föreningen Nordens hus. Föreningen arbetar för att inspirera till möten mellan människor och främja nätverk för kunskap och utbildning. Hur det fungerar här på Island vet jag inte, men huset är stort och aktiviteterna verkar inte överdrivet febriga. När jag kollar Nordens Tidning, Svenska föreningen Nordens medlemstidning (fick den på Föreningen Norden i Reykjavik) ger utgåvan ett mossigt intryck, i spalterna saluförs bland annat manschettknappar med föreningens emblem, bordsflaggor, klubbnålar i silver, flaggspel samt Nordens Fana! Men hallå, nu är det faktiskt 2009!
Alvar Aaltos vackert välkomnande hus tycks i alla fall spela en viss, central roll i kulturlivet här i Reykjavik och själv har jag stor glädje av dess bibliotek. Men hur ska den nordiska tanken överleva och utvecklas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar