Det är vardagseftermiddag och jag är ensam besökare på muséet, kommer in i ett litet rum där det sitter en yngling framför datorn. Tycker mig höra det stilla knattret från tangentbordet. Bildskärmens svaga, spöklika sken lyser upp skrivbordsskivan i det torftiga rummet. Då jag går fram för att syna den unge mannen lite närmare, visar det sig vara en dummy. När jag böjer mig ner ser jag att dockan är ansiktslös. Där är tomt under luvan, pojke utan ansikte. Upptäckten framkallar kanske inte ett chocktillstånd, men obehaget kommer krypande i det ogästvänliga, alinierade rummet. Det är en skrämmande bra bild av en ung människa som bytt ut verkligheten mot en tillvaro i cyberrymden. Förstärkt av den glädjelösa inramningen, allt liv sker via skärmen. Installationen är av Egill Saebjörnsson och visas just nu på Reykjaviks konstmuseum. Det är en lysande utställning, nutida, frågeväckande och suggestiv, jag berättar mer om utställningen i kommande blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar