Om myllan hemma i Sörmland liknas vid en yppig, bylsig yllekappa, kan jordskorpan på Island närmast beskrivas som tunn, känslig hud. Vegetationen är i mikroformat, men lyser ändå en klar höstdag som idag i intensiva, mättade nyanser. Vintern är på gång, från Akureyri på norrkusten rapporteras snökaos. I Reykjaviks omgivningar färgar fjällväxterna ännu marken. Mjuk mossa bäddar in lavafälten. Det är spännande att spekulera i sambandet mellan den sköra, sårbara jordskorpan, de underliggande vulkankrafterna och människorna här. På ytan stora, starka överlevare med kraftfulla röster och pondus. En islänning tar gärna plats.
1 kommentar:
Hej pappa!
Ja, utsikten från din lilla skaparhörna skiljer sig avsevärt från vår källarhåla:-) Fast inspelningen av plattan går sakta men säkert framåt - i dag har jag varit och lagt sång på en låt till!
Skönt att du fått instrumenten på plats -du kommer kunna uträtta stordåd med den utsikten!
Kram till er båda -tjejerna hälsar!
Pella
Skicka en kommentar