Det är något speciellt med öar och jag har starka upplevelser från just öar. Bara namnet Ö som ödesmättat markerar slutet och hoppfullt inbjuder till något nytt. Skulle vara absurt om Ö istället hette K. Eller Z.Öar ska nalkas med ömhet spetsad med förtröstan för naturen som hukar för de omgivande, massiva vattenmassorna. De människor som befolkar den begränsade ytan är speciella. Om det nu inte är en obebodd ö förstås. Jag föredrar befolkade öar, fascineras av kombinationen ö och öbor.
Det definitiva och oåterkalleliga som det innebär att landa och lämna en ö, tilltalar mig, sätter fart på fantasin. Avskildheten blir åskådlig. Aldrig förenas hav och himmel så tydligt. Och sällan formas människor så starkt av sin omgivning. Naturen och dess skiftningar kryper innanför huden och är svåra att tvätta bort. Förresten varför skulle man?
Jag har inte besökt Island. Hittills. Torsdagen den 17 september bär det av från Söra i Sörmland via Göteborg och Frederikshavn till Esbjerg, där årets näst sista färja tar Sigrún och mig till Island via Färöarna.
Ett år ska vi vara borta.
Sigrún, min isländska sambo, vänder hem. Själv ska jag inte bara äntligen upptäcka Island, utan också ta temperaturen på ett land som för svenskar gärna framstår som en omhuldad, exotisk och smått pitoresk lillasyster. En nation som på rekordtid gått in i en ekonomisk härdsmälta, ett svindlande fall från extremt framgångsrik entreprenör och high tech-land, ett av världens rikaste länder, till en regelrätt bananrepublik på ruinens brant. Hur mår islänningarna? Hur ser de på framtiden? Vad händer inom det erkänt mångfacetterade, spännande kulturlivet? Är det stiltje? Eller är det en kraft att luta sig mot även i orostider? Lyser, puttrar och blippar kulturen fortfarande i kylan på den vindpinade landmassan långt uppe i nordatlanten?
Snart får vi se och höra. På torsdag bär det av.
2 kommentarer:
Ska bli väldigt spännande att följa era äventyr på island!
Hej Hilly!
Fint att du är med oss!
Anders & Sigrún
Skicka en kommentar