Den stora, orörda vildmarken börjar bara 15 minuters bilresa från Reykjavik. Det känns märkligt att växla så snabbt från stadsliv till forsande vattendrag, varma källor och mil av orörd fjällnatur. Nyss lämnade jag lägenheten där uppe i sjunde himlen med all dess high tech (det mesta är datastyrt, vilket innebär att jag alltid av misstag drar ner gardinerna för samtliga panoramafönster när jag ska släcka lampan i hallen. Eller glömmer kodkortet till hissen eller garaget).
Jag åker den s k Gyllene Triangeln, ett måste för turister. Men så här års finns det knappt några, vilket förhöjer känslan av orörd vildmark. Färden går via det magiska Thingvellir (se nedan), till de svavelosande geisrarna i Geisir med sina våldsamma konvulsioner, för att slutligen landa i Gullfoss enorma glaciärälvsflöde. Rasande, skummande och med en regnbåge som försiktigt klyver det mäktiga fallet i två osymetriska delar.
Vildheten. Kontrasterna. Intensiteten. Allt påverkar mig starkt. Jag börjar förstå hur naturkrafterna sätter beständiga avtryck i den isländska folksjälen. Det är omöjligt att inte låta sig formateras.
___________________________________________________
Bild 1. Öxará rinner genom Thingvellir, precis där Alltinget ägde rum.
Bild 2. Öxará vid den plats där kvinnor under den mörka medeltiden avrättades genom dränkning (i avsaknad av ved förekom inte häxbränning). Tyngder fästes på kvinnan som knuffades i från stenen (se bild). Sägnen berättar att om kvinnan flöt upp var hon oskyldigt. Männen då? Ja, de halshuggs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar