Någon mil från Húsafelli i den vackra dalen som tränger undan bergsmassiven bortom Borganes, ligger en av dessa märkliga vattensamlingar som finns här och var på ön. Är det inte pölar med skönt azurblått eller djärvt rödbrunt vatten, är det pysande hål, sprutande geisrar, laxälvar eller forsande vattenfall. Just på den här platsen är det ingetdera. Istället visas en ny variant upp.
Under det stora giftigt mossgröna lavafältet med dess tusenåriga stenbumlingar finns en mängd underjordiska källor. Vid en brant, abrubt utformad stup sipprar vattnet fram. Sipprar och sipprar. Oftast forsar källvattnet med god fart, men så här års har vissa flöden också stelnat till vacker is. Nere i älvfåran skummar och fräser allt det blöta helt vilt och ohämmat. En skvättande symfonisk svit! Och banne mig om jag inte också hör några trastar tralla borta i den underdimensionerade skogsdungen. Naturens egna koloraturistiska kvitterpålägg.
Under det stora giftigt mossgröna lavafältet med dess tusenåriga stenbumlingar finns en mängd underjordiska källor. Vid en brant, abrubt utformad stup sipprar vattnet fram. Sipprar och sipprar. Oftast forsar källvattnet med god fart, men så här års har vissa flöden också stelnat till vacker is. Nere i älvfåran skummar och fräser allt det blöta helt vilt och ohämmat. En skvättande symfonisk svit! Och banne mig om jag inte också hör några trastar tralla borta i den underdimensionerade skogsdungen. Naturens egna koloraturistiska kvitterpålägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar