Mitt i inloppet till Reykjavik ligger Videy. Ön bebyggdes på 1700-talet som residens för den danska fogden med en pampig mangårdsbyggnad och en liten kyrka. Under 1900-talets första hälft utvecklades ett samhälle på ön. Öborna hade sin utkomst av en fiskfabrik, som mest arbetade här 200 människor. Under andra världskriget upphörde fabriken, skolan las ner och de sista innevånarna flyttade från Videy som sen dess är obebodd men gästas av många besökare.
Ett av de mer spektakulära besöken gjordes 1931 av Charles Lindbergh, atlantflygaren. Då var Videy fortfarande en befolkad ö med framtidstro. Han kom med sin fru i ett enmotorigt litet sjöflygplan och landade vid öns brygga. Svenskättlingen Lindbergh var den första som flög över Atlanten, New York - Paris nonstop 1927, och blev medial världskändis på kuppen. Det måste känts stort när superkändisen landade på vattnet utanför Videy och övernattade i ett privathem på ön. Atlantflygaren utnyttjade sin berömmelse åren efter atlantflygningen med många resor i sin Spirit of St Louis och andra maskiner. Besöket på Videy 1931 blev dock en av hans sista.
Året efter besöket i Videy kidnappades Lindberghs baby utanför New Jersey och hittades död, ett av 1900-talets mest uppmärksammade brott. Lindbergh flyttade till Europa och gjorde sig dessvärre känd som en vän av det tyska riket med komprometterande umgänge i nazikretsar. En sorglig solkning av hjälteglorian. Kanske var flygesset bara omedveten och dum, som många andra tekniker vid den här tiden beundrade han tysk ingenjörskonst. Men hur dum får man egentligen vara? Vid tiden för besöket på Videy stod dock Charles Lindberghs rykte på topp och man kan lätt fantisera om vilket intryck mannen med den lilla maskinen som kom farandes genom luften så långt bortifrån måste ha gjort på öns fiskeriarbetare och småbönder. På en bild i den återuppbyggda skolan, övriga byggnader är borta, ser man Lindbergh stirrande stint in i kameran, klädd i elegant sportig outfit med hustrun och några av Videys honoratiores vid sin sida. Två världar som möts. På en annan bild syns det lilla planet med dess jättepontoner tryggt förtöjt några meter från bryggkanten.
Till Videy kommer man annars med båt, färden tar inte många minuter. På vintern går turerna bara på helger. Det fina promenadstigarna lockar, att gå runt ön tar halvannan timme, och i den pampiga mangårdsbyggnaden finns ett kafé. Videy är värt ett besök, så nära Reykjavik och samtidigt så långt bort. En helt egen värld. Även om de flesta byggnader har försvunnit, timmer är åtråvärt på Island och när ön avfolkades användes timret till nya byggen, är det lätt att föreställa sig det lilla samhället som en gång fanns, utvecklades i fyrtio år för att sen försvinna. De många skyltarna med gamla fotografier på husen och dess innevånare, hjälper mig att sätta fart på fantasin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar