onsdag 6 januari 2010

Nästan som i Västerdalarna


Skogsvägen ligger i Heidmörk åtta minuters bilfärd från Reykjavik. Heidmörk är ett friluftsområde som binder samman Hafnarfjodur, Gardabaer och Reykjavik. Här finns planterade skogsdungar, kalfjäll och milsvida utsikt både över blånande berg och hav. Apropå träd så lämpar sig de här små skogsdungarna inte för promenader, ogenomträngliga som de är av tätt planterade granar. Kanske hade man dålig koll på hur granplantorna skulle placeras när dungarna anlades på 1960-talet. Nu har de växt till ogenomträngliga skogsmurar. Eller så ville man bara ha ett schysst vindfång.

Tidigare har jag berättat om de olika trädstrategier som råder på Island. För de flesta islänningar står träd för hög status, man anlägger gärna en miniskog på den egna tomten. Ju högre träd desto högre status. Andra menar att de kala landskapet är Islands signum och bör bevaras, inte för mycket skog alltså!

När jag promenerar på den lilla skogsvägen i Heidmörk känns det nästan som att vara tillbaka i Malung i Västerdalarna där jag bodde några år på 1960-talet, ungefär vid den tid då de här granarna planterades. Men det tar inte många minuter innan skogsdungen har passerats och det traditionella isländska landskapet åter träder fram. Små tuvor, låga minibuskar, bergknallar och stenbumlingar i olika storklekar som utslängda av en nyckfull jätte. Allt är inbäddat i en blek, men intensiv, vacker januarisol. Stora bergsmassiv ramar in vyn.

Inga kommentarer: