Reykjavik kryllar av trevliga fik och jag har tidigare skrivit om klassiska Mokka Kaffi, baristabelönade Kaffitár och spännande nytillskottet Kafé Haiti. Samtliga ligger centralt i gamla stadskärnan. Ett ställe jag ofta går förbi men hittills inte besökt är Tíu Dropar mitt på Laugavegur, affärsgatan. Vet inte, men jag känner ett visst motstånd att kliva ner i en källare för att fika. Det kanske beror på att jag har tillbringat halva mitt liv i sunkiga repetitionslokaler och musikstudios under jord. Å andra sidan bor massor av människor i den här stan i källarlägenheter, en isländsk specialitet, så jag skärper mig och kliver ner till Tíu Dropar.
Lokalen har absolut ingen sunkig källarprägel, tvärsom. Stället är fräscht och välbesökt, mest gymnasietjejer som häckar kring borden. En och annan femtioplusare samt ett antal datorbrukare som tycks tillhöra inredningen på alla fik, man flyttar läxpluggande, internetbank och googlandet till stans vattenhål. Det finns förmodligen inte ett fik i det här landet som inte har trådlös uppkoppling! Den latte och äppelkaka som jag beställer håller hyfsad kvalitet, men kaffet är bättre på de andra fiken, t ex Kafé Haitis underbart haitiska häxbrygd. Och stans bästa äppelkaka har jag ätit på Marinmuseet i hamnen. Men varför envisas med att alltid servera stompig, vispad grädde till kakan? Vaniljkräm, mormors hosta som den kallades i min barndom, ska det vara! Tíu Dropar får ändå godkänt. Det var ju riktigt trevligt att kliva ner för en fika i den ganska konventionella kaffestugan med rödrutiga dukar på brunbetsade bord under jord.
I Sverige säger jag "Fem droppar, tack!" när någon frågar om det är läge att servera kaffe. På Island där allt är mycket större säger man "Tíu dropa takk!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar