Avtalet om Icesave har dominerat isländsk media under hösten, och nu står man snart inför ett avgörande. Allt pekar på att majoriteten i Alltinget, det isländska parlamentet, kommer att rösta ja, men än är inte avtalet i hamn. Det är en skakig seglats. Statsminister Jóhanna Sigurdardóttir (bilden) säger att EU-reglerna är kristallklara, Island måste stå fast vid skuldregleringen av Icesave. En ödesfråga för landet som kommer att påverka innevånarna under lång tid framöver, kanske i generationer. Men Icesave, avtalet och krisen i sin helhet står många isländare upp i halsen. Det kan jag ha en viss förståelse för. Bakgrunden till icesave-avtalet är följande.
När landets ekonomi gick åt pipsvängen förra året och storbankerna Glitnir, Kaupthing och Landsbanki gick omkull, togs bankerna över av staten. Internetbanken Icesave, ett dotterbolag till Landsbanki, hade lånat ut pengar till tusentals engelsmän och holländare. När verksamheten kollapsade fick myndigheterna i England och Holland betala bankgarantin till kunderna. Länderna kräver nu den isländska staten på mångmiljardbeloppet. För att klara detta tvingades den isländska regeringen söka finansiell hjälp från Internationella Valutafonden och grannländerna, bl a Sverige. Det rör sig om 40 miljarder SEK som ska återbetalas på 15 år. Det är avtalets villkor man tvistar om i Alltinget. Ja, om man ska betala överhuvud taget, trots att regeringen redan träffat överenskommelse med England och Holland. Juridiskt sett befinner sig återbetalningarna i ett ingenmansland. Det här våldsamma scenariot hade ingen förutsett, även om politiker, bankmän och finansvikingar är djupt medskyldiga. Om Island inte skriver på hotar Holland att blockera Islands ansökan till EU. Även valutafonden använder påtryckningar.
Det är som att välja mellan pest eller kolera. Island avser att gå med i EU. Tidigare var landet mot inträde, men i och med krisen har man in på bara skelettet fått erfara sårbarheten i en liten nation. Om landet inte godkänner icesaveavtalet blir det inte heller EU-medlemskap. Entusiasmen för EU är dock begränsad, men det finns en majoritet för inträde.
Vid två tillfällen har icesaveavtalet debatterats i Alltinget, senast nu i veckan, den längsta debatten i Alltingets historia. Då vet vi alla att Alltinget är världens äldsta demokratiska församling. I 102 timmar varade den känslosamma debatten. Våldsamma utspel sågs i teveinslagen från Alltinget. Nu remitterades ärendet åter till finansutskottet, och så blir det en tredje och sista debatt. Motståndarna till avtalet säger att islänningarna döms till 40 års fattigdom. Men finns det egentligen något hållbart alternativ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar