Hjälte eller terrorist?

Till dags dato har min frustration kring den isländska ekonomiska härdsmältan varit total. På ytan knappast ett spår. Fasaden hel och ren. Ändå finns ju desperationen där. Någonstans.

Och så händer det! Plötsligt får jag syn på krisen, rent visuellt. En smått kuslig syn.

Under en promenad längs stranden i Álftanes, en på ytan välmående förort till Reykjavik, passerar jag en rad villor med havsutsikt. Husen står i rad, putsade, pyntade och relativt nybyggda. Kanonläge. Snygga, generösa kåkar. Men det är något som inte stämmer. Mitt i raden står ett halvt hus samt en övergiven grävskopa. Huset är till hälften rivet. Som om en lekfull jätte gripits av rivningsraseri och huggit huset mitt itu, för att plötsligt tröttna och lämna platsen i all hast. Vad betyder detta?

En granne berättar storyn. Björn Bragi Mikkaelsson hade förlorat allt, det egna företaget, besparingarna, allt. Nu ville Fria Investbanken (liksom övriga banker gick den senare i konkurs) också ta hans hus. Ett hus som han byggt med egna händer fem år tidigare. Mikkaelsson befinner sig in deep shit. Han är rasande, känner sig kränkt, sviken och ser ingen utväg. Han blir, enligt egen terminologi, terrorist.

Den 17 juni, på Islands nationaldag, lånar Mikkaelsson en grävskopa och river halva huset. Han passar också på att gräva en enorm grop i trädgården där han kör ner sin nya stadsjeep. Därefter lämnar Björn Bragi Mikkaelsson det för gäldenärerna värdelösa huset, tar sig till Keflavik och flyr landet med närmaste flyg. Fru och barn har redan lämnat Island.

Mikkaelsson kan, likt exporterade islandshästar, förmodligen aldrig återvända hem. Många människor identifierar sig med hans utsatthet. Vissa ser honom som hjälte. Själv säger han, från okänd ort någonstans i världen, sig vara i god psykisk balans och ångrar intet.

Det halva huset står kvar som symbol för krisen.