Isländsk teve dominerades i går av vulkanutbrottet under Eyjafjállajökull men man berättade också om de marknadsundersökningar inom turism som genomförts i Europa och USA. På frågan vad man först kom att tänka på när Island nämndes, svarade en överväldigande majoritet av de intervjuade: 1) Det öppna landskapet 2) Musiken. Jag är böjd att hålla med! Även om jag just i går var på en ganska doftlös konsert med en blåskvintett från Islandssymfonikerna och den temperamentsfulle, drivande pianisten Vovka Ashenazy som inte kom helt till sin rätt i den granna, luftiga sextetten av Francis Poulenc. Det ska mycket till innan jag faller i trance under en tvåtimmarskonsert med en blåskvintett i huvudrollen.
För övrigt är det kanske först på popscenen som den isländska musiken visar sig som mest egensinnig och i maskopi med landskapet. Samtidigt karvas nu mycket av kulturens möjligheter bort i finanskrisens spår. Snacka om att såga av den gren man sitter på! Det är förstås både dumdristiskt och idiotiskt kortsiktigt. Man känner igen strategin. Here we go again!
Bilden är från Jökulsárlón, den fantasieggande islagunen på östkusten. Just i dag, måndag, går det inte att ta sig dit, åtminstone inte landvägen, eftersom vägen från Reykjavik förbi Eyjafjállajökull där vulkanen under jökeln fick ett mindre utbrott i går, är avstängd. Ett särdrag på Island, förutom musiken och vyerna, är att det i motsats till Sverige oftast bara finns en väg från A till B.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar