Örnfjädern

På 1970-talet lärde jag känna Abdo från Södertälje. Han heter egentligen Abdelrahman Elkhatib och kom från Egypten. Han hade träffat en svensk sjuksköterska, blivit kär och flyttat till Sverige. I hemlandet hade han varit en uppburen musiker, filmstjärna och kompositör. Abdo hade spelat huvudrollen i egyptiska storfilmer och skrivit Saudiarabiens nationalsång. I Sverige fick han inte samma stjärnstatus, men gjorde ändå ringar på vattnet som musikpedagog och musiker.

När jag jobbade i Kalmar bad jag Abdo driva ett projekt med barnkörer och egyptisk musik. Han kom med sin arabiska luta och som plektrum hade han en örnfjäder. Abdo sjöng A Ja Zen och kompade barnkörerna med hjälp av örnfjädern. Han var en ödmjuk man, alltid välklädd och mån om sitt utseende, kalmarungarna gillade honom stort. Själv tycker jag att det var inspirerande att spela tillsammans med gentlemannen med den sonora stämman och stora örnfjädern i högernäven. Kanske inspirerade han till mitt senare intresse för World Music, la grunden, precis som han påverkade Björn J:son Lindh och andra av den tidens mest gångbara musiker. Inga pekpinnar, inte så mycket snack, bara låta musiken flöda.

Jag kan sakna den här typen av kultur på Island. Invandrarna är anonyma, jag ser inte många spår av främmande kulturer i det isländska samhället. Och människor från arabländerna verkar obefintliga eller åtminstone osynliga. Man skulle nästan kunna tro att islänningar lider av islamofobi, men så illa är det väl ändå inte. Abdo! Kom och spela A Ja Zen på din arabiska luta och låt örnfjädern piska strängarna!