Vid Kärleksstigen, en av de finare adresserna i Reykjvavik, ligger några milt uttryckt ruffiga gamla fiskebaracker. Med Nordatlanten skvalpandes på ena sidan och en räcka av stans mest statusfyllda gamla tudorhus på den andra. Barackerna är som brukligt tillverkade av korrugerad plåt och på ett av taken finns ett anslående duvslag, för tillfället dock utan duvor. Barackerna som kompleteras med några rostiga, obrukbara båtvinschar representerar ett gammalt roddarläge som alltid funnits på platsen. Hade detta varit Stockholm hade plåtskjulen förmodligen varit rivna sen decennier. På Island bejakas det kontrastrika. Jag har sagt det tidigare, men det förtjänas att upprepas: Tycker att rostig, korrugerad plåt är ganska snyggt! Det ser slitet ut på ett schysst sätt. Finns det någon som håller med?
2 kommentarer:
Vilka fantastiska byggnadsverk! Undrar hur de ser ut inuti. Att de har ett till synes enkelt yttre är förstås ett trick för att förbivandrare ej skall flockas runtom. Precis som på engelska landsbygden: ett enkelt yttre men ett desto rikare inre. (har inte varit där i ärlighetens namn). Och förstås med havsutsikt! De här arkitektoniska mästerverken slår dock alla cottage-hus. Vilka raffinerade terasser och vilka finstilta material!
MER, MER, MER av detta.
Jag skulle gärna önska att det fanns fler hus av den här sorten, men fiskeskjulen på Kärleksstigen är nog ganska svårslagna. I alla fall på Island. Annars är ju plåthus den stora grejen här på ön.
Jag letar vidare!
Skicka en kommentar