Ohäftat!

Det mesta känns väldigt OK på Island. Men det är klart att det finns detaljer som irriterar. Till exempel att tidningarna inte är häftade. När jag i arla morgonstunden försöker traggla mig igenom Morgunbladid och Fréttabladid, faller tidningsbladen ner på kaviarmackan och vidare i surmjölken. För en man som tillbringat ett antal år i förlagssvängen är detta en styggelse! Häftning av trycksaker är inte den stora kostnaden vid produktion av tidningar och andra trycksaker. När jag frågar någon islänning om saken får jag ett oberört "Det har alltid varit så" till svar. Själv håller jag på att explodera av förtrytelse vid mina försök att få ordning på det kaviarkletigt surmjölksblaskiga lösbladssystemet.

Apropå tidningar så är det kärvt för gammelmedia även på Island. Morgunbladid som är enda betalmorgontidning på ön, befinner sig i en ytterst besvärlig situation. Upplageraset är monumentalt, från 80 000 ex under glansdagarna på nittiotalet till nuvarande 40 000. Till detta kommer minskade annonsintäkter beräknade till 35 % nästa år. Tillsättandet av chefredaktören David Oddson i höstas var kanske inte heller den mest geniala strategin. Oddson, gammal högerpolitiker som fick lämna jobbet som riksbankschef, beskylls för att vara en av dem som bär ansvaret för krisen. Nu granskar han den kris han själv varit med om att skapa! I samband med tillsättandet lämnade många prenumeranter tidningen, hur många vill Morgunbladid inte uppge, gissningsvis mellan 4 000 och 11 000. Men även gratistidningen Frettabladid dras med ekonomiska svårigheter, men satsar hårt. Vissa dagar är båda tidningarna lika omfångsrika vad antalet sidor beträffar. Och båda har dessvärre lösbladssystem!