Så här års när dagarna är extremt korta och månen och solen exponeras samtidigt på himlapellen, längtar jag efter att sträcka ut på den isländska landsbygden. Varför inte till trakterna kring Höfn (bilden) min favoritstad på östkusten? Men det låter sig knappast göras. Dels just för att dagarna är så korta, dels på grund av det oberäkerliga vädret. Efter att ha invaggats i ett metereologiskt lugn under den osedvanligt varma hösten, väntar jag på det stora, massiva snöraset.
Väderleken är åtminstone på pappret mildare på Island än i Sverige, men då måste man komma ihåg att tre grader kallt i Reykjavik kan kännas som 13 frysgrader i Stockholm. Men när solen så småningom orkar kravla sig upp en liten bit högre i allt det blå och mörkret lättar, då bär det iväg. Bortom snömos och luftmassornas isande ilningar bort mot vårljuset. Under tiden fortsätter jag att kajka runt i Reykjaviks omgivningar, kura skymning och duscha mig med massor av kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar