Det politiska käbblet i Grindavik har fått viss uppmärksamhet i media. Grindavik på sydvästkusten ses som Islands fiskebod, centrum för fiskenäringen, men för oss turister kanske mer bekant genom Blå lagunen utanför samhället. Merparten av de 3000 innevånarna lever på fisket och branschfolket håller ihop. Däremot har de lokala politikerna haft svårt att hålla sams. I dagarna grävde man ner stridsyxan, återstår att se om det tioåriga gamla vallöftet att asfaltera vägen mellan Grindavik och Porlákshöfn också kommer att uppfyllas.
För många grindaviksbor är det dock vare sig fisket, politikerna eller den skumpiga vägen som oroar mest. I det lilla samhällets utkant ligger ett taggtrådsinhägnat reservat. Inne på det stora området räknar jag till ett femtontal glest placerade radiomaster, kvarlämningar från USA-styrkornas tid i landet. När amerikanska krigsmakten lämnade ön 2006 ställdes villkoret att masterna skulle stå kvar. Radiopejlingen är fortfarande igång och används bland annat till ubåtsspaning i Stilla Havet. Det är således kraftfulla redskap som grindaviksborna har till närmaste grannar. Lokalt har man arbetat för att bli av med masterna men ingenting händer. Det finns en befogad oro när master med så stark strålning placeras nära bostadsbebyggelse. Är man osäker på konsekvenserna bör försiktighetsprincipen råda. Väldigt lite finns dokumenterat kring verksamheten. Myndigheterna skulle vinna mycket på att lägga korten på bordet.
I bloggen 23 oktober kan du läsa om basen i Keflavik och USAs trupper på Island 1946 - 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar