Det finns inget segrerat boende i Reyjkjavik, säger de islänningar jag pratar med. Det är väl ändå en sanning med modifikation. Men kontrasterna mellan inkomstklyftor och boendemiljöer verkar betydligt mjukare på Island. Och de mer ruffiga husen ser man faktiskt inne i den attraherande stadskärnan, inte i förorterna. Till bilden hör också den oerhört restriktiva invandrarpolitik som landet bedriver. Gästarbetarna är ganska många, men de är just gäster, handplockade dessutom, och blir inte alltid isländska medborgare. Flyktingar med humanitära skäl förekommer inte alls. Det finns heller inget Hallunda, Fittja eller Rosengård på Island, det är sant. Men segrering, tja...
Självklart finns det områden där en höginkomsttagare knappast skulle bosätta sig. En sån stadsdel är förmodligen Breidholt som ligger högt och vackert på en kulle utanför den inre stadskärnan. Nedanför kullen rinner laxälven Ellidaá med garanterat rent vatten. Det går bra att dricka vattnet direkt ur älven och fiska lax om du har tillräckligt antal laxar i plånboken. Lägenheter placerade i rätt vädersträck har nästan samma fina utsikt över Reykjaviks inlopp och berget Esjan som innevånarna på fina gatan nere vid gamla hamnen i city. Men jag misstänker att det inte är samma sorts människor som bor på de två adresserna.
En rundtur i Breidholt visar välskötta men trista hus, ödsliga gårdar med stora lekytor, väldigt lite klotter men övervakningskameror på alla parkeringsplatsen. Området är absolut inte slitet, här såväl som inom andra verksamheter är standarden hög. Trots att Breidholt är förhållandevis stort finns bara två affärer, lågprismathallen Bonus och ett apotek. Det förutsätter bil som i så många andra bostadskvarter i Reykjavik med omgivningar. Ingen torghandel eller annat gatuliv, ingen kiosk eller kvartersbutik, det är väl invandrande entreprenörer som saknas. Välskött, ja, men totalt livlöst, något som inte hundra sinom hundra ljusgirlanger runt fönster och balkonger lyckas dölja.
På krisens Island håller bostadsmarknaden snabbt på att ändra karaktär. Tidigare fanns knappast hyreslägenheter, nästan allt boende i flerfamiljshus var eget ägande. Nu när tillgången på lägenheter är betydligt större än efterfrågan och färre har ekonomisk möjlighet att köpa hus eller lägenhet, ökar för första gången antalet hyreslägenheter. Samtidigt står tiotusentals lägenheter tomma över hela landet, i synnerhet i Reykjavik med kranskommuner. Till bilden hör 0ckså alla påbörjade men inte avslutade byggen jag ser överallt. Precis som byggjobbarna bara släppt borrmaskinen, lyftkranens styrreglage eller cementblandaren och gått hem för att aldrig komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar