Reykjavik Art Museum ligger i ett ombyggt magasin nere vid gamla hamnen. Tidigare har jag berättat om den stora utställningen med Erró, Islands kanske mest internationellt kända konstnär, där bland annat sviten Japanese Love Letters ingår. Enbart den är värd ett besök. Fram till 3 januari visas också verk av Egill Saebjörnsson och Ryan Parteka. Här blir det riktigt spännande! Deras lekfullhet, komplexitet och kunnnande gör det här till någonting extra. Objekten låter, rör på sig, sätter igång fantasin. Båda är också musiker med förmåga att mixa bild och ljudupplevelser, en av flera anledningar till det lyckade slutresultatet. Egill Saebjörnsson (1973) fick sin konstnärliga utbildning i Reykjavik, men bor och arbetar numera i Berlin och Rio de Janeiro. Han blandar skickligt och fantasifullt animation, video, skulptur, musik och performance. Wall to wall består av två clowner på varsin sida av ett rum som för en filosofisk diskussion. Som besökare tvingas jag passera rakt genom den underfundiga dialogen, dras motvilligt in i den. Ping Pong Dance är ett annat objekt med sjungande, skuttande bollar. Det finns något befriande infantilt över bollinstallationen. Här som flera gånger under besöket är jag tvungen att gå konstverken inpå livet för att se vad som är projekterad 3D-film och vad som är äkta vara. Hela tiden pågår en dialog mellan karaktärerna och de objekt som åskådaren ramlar in i. I ett annat rum staplas lådor som från Panduras Flyttfirma. Lådorna och bakgrunden är vardagligt grå, men plötsligt kommer en glad gul banan flygande genom luften. Som en förvirrad bananfluga irrar den mellan lådorna för att slutligen finna ro.
Ryan Parteke (1975) är utbildad i Amsterdam och bor i Rekjavik sedan 2005. Han rör sig i fältet mellan vetenskaplig verklighet och skräcklandskap, rum där liv, död, himmel och helvete uppstår. I det verk som visas säger sig Parteke smält ner den tyska landskapsmålaren Caspar David Friedrichs (1774 - 1840) konst till ett koncentrat. Tre kyrkofönster i fonden som med tvångsmässig regelbundenhet färgas blodröda omgivna av knotiga, nakna träd. På en monotor spelar en grupp bleckblåsare filmade i utställningslokalen, på en annan monitor en gitarrist. Distade gitarrljud mixas med mäktiga, återhållna brassklanger. Ett crescendo och procession avbryts i kaos, sen tystnad och allt börjar från början igen. En klagosångernas perpetuum mobile.
Bilden föreställer en av Saebjörnssons clowner. I kväll visas i sjónvarpid, isländska teven, ett franskt program om Egill Saebjörnsson, L´art et la maniére, kl 21.25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar