måndag 14 december 2009

Affischpojken


Islands president och statschef Ólafur Ragnar Grimsson gör reklam för krogen Zimsen i Reykjavik. Vet inte om han överhuvudtaget är tillfrågad, men han framträder på affischpelare över hela stan. Ja, presidenten har kommit att bli Varumärket Zimsen, eftersom han alltid figurerar i krogens omfattande annonsering i media och på affischer. Det är således inte fråga om något enstaka övertramp.

Det här visar på en ganska udda inställning till integretet och lämplighet (är det överhuvudtaget lämpligt att en statschef saluför alkohol? I ett land som dessutom har betydande alkoholproblem). Fenomenet kan delvis förklaras med att Island är litet, alla känner, eller åtminstone känner till, alla. Samhällsskikten suddas lättare ut. En president här på ön står förmodligen närmare folket. Stod faktisk själv bredvid presidenten (inga livvakter här inte!) i baren på Nationalteatern utan att fatta galoppen. En man från Mellanmjölkens Land upplever ändå Grimssons utvik som ganska udda. Tänk om Fredrik Reinfeldt eller Kungen ställde upp i annonser för Spy Bar eller Café Opera? Eller utnyttjades i restaurang & alkolholreklam utan att tillfrågas? Det skulle bli dryga skadestånd att betala för klubbägarna.

Island har en låg tröskel för integretet, etik och moral. Häromdagen skrev jag om artisten Tom Waits. Han har drivit rättsfall där företag låtit personer som utseendemässigt är lika Tom Waits och framför allt låter som Waits, göra reklam för sina produkter. Tom Waits menar, med all rätt, att företag inte får snylta på en artists image och berömmelse utan dennes godkännande. Och han är inte ensam, Barbara Streisand har drivit ett liknande fall upp till Högsta Domstol. Och vunnit! I Grimssons fall är det ju inte frågan om en person som är lik presidenten, det är presidenten som figurerar, låt vara att fotot har några år på nacken.

Nu kanske Ólafur gillar och vara affischpojke för Zimsen, jag vet inte. Men även om han skulle tycka det är o k att medverka i öl och nattklubbsreklam, kvarstår frågan. Kan befolkningen i så fall ha tilltro till en president som låter det ske? När den här typen av övertramp synas, tror jag också att man kommer upprinnelsen och utvecklingen av den ekonomiska krisen på spåren. Åtminstone till vissa delar. Handlar inte också krisen om etik, moral och samma personer som sitter på för många stolar?

Ólafur Ragnar Grimsson är president och statschef sedan 1999. Presidenten väljs på fyra år 0ch har relativt starka maktbefogenheter. Han har ingen vetorätt men beslutar om folkomröstning, utser regering och ministrar, kallar till Alltinget och utlyser nyval. Presidenten beslutar också i viktiga ärenden inom utrikespolitiken samt avgör benådningar och dispenser. Det finns ingen tidsbegränsning för hur många gånger en president väljs om.

Inga kommentarer: