Under mina irrfärder på Island har jag ofta undrat över den stora mängd stenar som rasat ner från bergen och ligger på sluttningar och ängar. Här berättar Halldór Laxness (1902 - 1998) om stenarna på gården Hlidar i Steinahlidar socken.
"Stengärdsgårdarna var så omsorgsfullt lagda att några större konstverk finns inte i bygden. I Steinahlidar ligger gårdarna på slättmark vid foten av berg som en gång i tiden varit strandbrink. I bergsklyftorna uppstår en jordmån där växtlighet slår rot som upplöser stengrunden och kommer den att vittra. I ösregn höst och vår skiljs sedan mullen ur klyftorna och söndersmulad sten rasar ner på slättmarken. Av denna sten vållas på somliga gårdar skada på ängar och tun varje år, ibland drabbas husen. Bonden i Hlidar använder många handgrepp på att plocka bort sten från sitt tun och sina ängar om våren. Han måste ofta kröka rygg under detta arbete och räta på sig igen med en tung sten i famnen, utan någon annan lön än den glädje som ligger i att se spillsten prydligt infogad i en gärdsgård".
Ur Halldór Laxness Det återvunna paradiset (1960).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar