I Indien döper man bilar till Shiva, Buddha, Jesus och Muhammed. Bulliga lastbilar, jingliga bussar och taniga personvagnar syns rulla runt i gudomlighetens namn på livets outgrundligt slingriga vägar i Tamil Nadu i södra Indien. På Island namnges inte bilar, men varenda liten tuva och bergknalle tycks ha ett namn. Tyder det måhända på att islänningar har en mer personlig relation till Moder Jord? Många hus är också namndöpta, kanske mest äldre boningar. I den lilla byn Eyrabakki bär de flesta hus namnskyltar. Byns prydliga kåkar har, som brukligt på Island, ett skal av korrugerad plåt. Jag har sagt det tidigare, men det förtjänas att upprepas: Tycker att det är ganska snyggt med den där veckade plåten numera. Framför allt är det väl ett nödvändigt skydd mot det saltstänkta, vilda vädret. Nu för tiden finns det också snyggt fasad plåt, även om jag har en viss förkärlek till gamla rostiga engelska förrådsbyggnader från 1940-talet. Den rödbruna rostfärgen visar vackert världens förgänglighet, och byggnaderna med de välvda taken är, precis som fåren, en omistlig del av landskapsbilden. Ögonen gick från vämjelse till vana på 10 dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar