Häromdagen kollade jag dokumentärfilmen How do you like Reykjavik? Människor från skilda länder uttalade sig om staden och landet i stort. En affärsman prisade islänningarna för deras oförvägenhet och stora intresse att pröva nya saker. Inget tycktes omöjligt. Filmen gjordes 2005 och mycket vatten har ju runnit genom Öxaráfoss sen dess, men de bärande karaktärsdragen är säkerligen desamma. Mest slående för ett utomstående öga är kanske ändå islänningarnas heroiska kamp att behålla sina rötter i en i övrigt urbaniserad, rotlös värld. Möjligen är det öbomentaliteten som spelar in, mycket av detta känner jag igen från mina år på Gotland fast då i mer urvattnad form.
Frågan är om unga islänningar är lika begivna att ha koll på släktleden och att rensa språket från utsocknes influenser? Är det överhuvudtaget möjligt? Tvivlar på det, men kollar vidare. För dagen nöjer jag mig med att undra om det någonsin funnits ett annat folkslag som har exploaterat starköl tillverkat av Egill Skallagrímsson, serietidningar om guden Thor eller ståtat med citat ur Njals saga på rockslaget?
Det skulle väl i så fall vara gotlänningarna.
_______________________________________
Citatet på rockknappen är ur Njals saga och lyder i fri översättning "Ingen värnlös stugsittare vill jag vara".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar