Skolbespisningens fiskbullar, den mest mediokra maträtten i svenska skolor på 1950-talet, minns jag med vämjelse. Bullarna var gråvita, hala som små tvålar och med en diffus smak av konserveringsmedel. De serverades med potatis samt en sås klibbig som Karlssons klister. Och man måste alltid äta upp! Vet inte om det serveras fiskbullar i dagens svenska skola. Själv slutade jag efter att husmor i Norra Latins matbespisning försökt tvinga mig att äta upp de tre fiskbullar som jag i ren desperation kletat fast under matbordet.
Desto roligare är det att kungöra fiskbullens totala revansch!
Fiskfärs, eller färdiga bullar, köper jag i närmaste fiskaffär i Reykjavik, knapriga på stekytan och med fast konsistens smakar de mycket fisk. Helt andra bullar! Rätten är prisvärd vardagsmat på Island, cirka 48 svenska kronor för ett kilo, dyrare än kyckling hemma och min lunchfavorit just nu. Man kan ju inte äta marulk varje dag.
Apropå färs. Hemma i Gnesta föredrar jag lammfärs framför köttdito. Den förstnämnda är betydligt mer smakrik. På Island frossar man i alla slags lammrätter, till och med fårhuvud och mjölksyrade, pressade fårtestiklar finns att tillgå i matbutikerna. Men inte lammfärs!
______________________________________
Bilden är från André Kertéz utställning (se blogg 29 oktober), visas på Ljósmyndasafn, fotografimuséet i Reykjavik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar