Härom veckan fann jag på väggen till ett bokförlag texten DEAD i stora bokstäver. Firman som låg på en bakgård i gamla Reykjavik hade inte gått i konkurs. Längre upp i stadskärnan, på väg mot Hallgrimskirkju, tittar jag in på en annan fördold gård och hittar den här väggmålningen. Bakgårdarna i Reykjavik är inte sällan lätt småfranskt charmiga. Nyrenoverade, prudentliga husfasader samsas med vårdkasar i sprucken betong, fönsterkarmar bortom all renovering och förströdda små rabatter med buskliknande växter.
På en tämligen grådaskig gård har en gatans artist lämnat sin bild som prydnad och gåva. Sanerar mannen ohyra? Vad har den småflinande haren att säga? Nej, nu fattar jag. Det är kommunens saneringsman som avlägsnar grafitti från husväggen. Och haren måste vara konstnären själv. Vilken härlig galghumor! Något att fundera över, samtidigt som jag promenerar vidare mot Hallgrimskirkju uppe på kullen. Kyrkan tog 42 år att bygga, för mig tar det fem röda minuter att gå uppför krönet till domen. Under den tidsrymden hinner jag också slinka in på bakgården för att i lugn och ro kolla saneringen av gårdshuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar