Tónlistarverdlaunin, isländska musikpriset 2010, delades ut i helgen, det är branschen som ger sig själv en klapp på axeln. Men evenemanget är inte helt ointressant eftersom de två som kammade hem mest bifall är viktiga inspiratörer på den isländska musikscenen just nu, rättmätiga segrare alltså, även om jag tycker att tävlingar i musik är knepigt. Som att anordna tävlingar i att kyssas. Rätt bisarrt.
Bandet Hjaltalin kammade hem två vinster, dels för Terminal, bästa platta, samt för bästa sång. Daniel Bjarnason fick pris både som årets tonsättare och för plattan Processions. Hade det funnits ett pris för strävan att nå utanför musikens vanliga domäner hade Bjarnason fått den medaljen också. Jag har sett hans naggande goda kammarorkester spela Bow to String, från prisplattan, på legendariska rockklubbarna Kaffibarinn och nu senast på Sódóma. Fint att kunna klunka en öl i avspänd miljö och samtidigt lyssna på så kallad nutida konstmusik. Hederpriset gick till musiklegenden, tonsättaren Jón Nordal. Bilderna är från en konsert med Hjaltalin på på klubben Nasa i höstas samt Bjarnason på Sódóma tidigare i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar