måndag 25 januari 2010

Vattenkammat


Festivalen Myrkir Músikdagar, Dark Music Days, firar 30 år. Invigningen av årets upplaga ägde rum på teve och radiohuset i Reykjavik i går i form av en direktsändning inför publik. På programmet stod A Guide for the Dead through the Underworld av David Brynjar Franzson. Kammarensemblen adapter spelade. Stycket påminner mig om viss musik som skrevs på 1960-talet, då vi som var med försökte sparka finkulturen på tasken, men själva var så intellektuellt och musikaliskt förfinade att inte en enda liten svettdroppe tilläts tränga fram i pannan under ett gig. Nutida Musikgruppen under Siegfried Naumann på Ackis. Knut Viggens och den Andra Kulturen. Nya spelarter som tog vid där allt det gamla slutade. Musik mer för hjärnan än för hjärtat. Håhåjaja.

And here we go again. Franzsons verk är en katalog på spelarter och tekniker från 1960-talet, med betoning på katalog. Glissandin, flatterzunge, andningsljud, klaffklatter, slapptunga, cirkulationsandning och toner långt utanför instrumentens konventionella register. Det är musik utan egentlig puls eller melodi. Har ofta känt mig som musikrebell men Franzsons stycke lämnar mig oberörd. Det låter hårt men upplevs som könlös, vattenkammad, avantgardistisk hissmusik. Heder dock för de unga musikerna som med precision framförde musiken. Spelplatsen var teve och radiohuset med musikerna placerade i fem positioner runt och under ett trapphus. Nu blev kringaktiviteterna intressantare än själva musiken, och det var väl kanske inte riktigt idén med det hela. En telefon som ringer. En radiomedarbetare som försiktigt tassar över spelplatsen på väg till muggen. En dörr som stängs i en korridor. Kippande fotsteg på rågummisulor. Allt detta gav framförandet den kropp och själ som musiken i sig själv inte lyckades frammana.

Myrkir Músikdagar fortsätter hela veckan med 24 konserter. Arrangör för det ambitiösa programmet är Tonskaldafelag Islands, tonsättarföreningen. Två komponister står i förgrunden, Atli Heimer Sveinsson och Torkel Sigurbjörnsson. De ska bli spännande att följa fortsättningen. Var är den nya isländska s k konstmusiken på väg?

Inga kommentarer: