Rannsakan?

Alltinget, Islands parlament, tillsatte i våras en grupp som skulle granska oegentligheter och den eventuella brottslighet som förekommit i samband med den isländska ekonomiska kollapsen för drygt ett år sedan. Gruppen som består av både inhemska och utländska experter skulle lämna rapport i höstas, men på grund av det omfattande arbetet är arbetet försenad. Först skulle rapporten publiceras nu i månadsskiftet, men i dag meddelar Sjónvarpid, riksteven, ytterligare förseningar. Nu är det slutet på februari som gäller. Det sägs att innehållet blir synnerligen besvärande för vissa politiker, tjänstemän och toppchefer inom bankerna och att huvuden kommer rulla.

Hittills har ingen islänning tagit på sig ansvar i krishärvan. Makthavare som inte har rent mjöl i påsen har tvärs om befordrats till nya, prestigefyllda jobb. Eller fortsätter som om ingenting hänt. Möjligen är detta ett nationaldrag, islänningar har svårt att erkänna att de gjort fel, att be om ursäkt, att krypa till korset. Det är symptomatiskt att den gamla regeringen vägrade att avgå, något som skedde först efter långvariga protester som höll på urarta i rena palatsrevolutionen. Alla som stiftat bekantskap med den enklaste konflikthantering vet att det behövs förståelse och förklaring på vad som hänt för att kunna gå vidare. Att ansvariga träder fram och medger det som gått snett. Det kallas civilkurage. Det handlar om etik och moral.

Nu återstår att se vad som händer vid offentliggörandet. Kommer rapporten att sopas under mattan? Beredas i långbänk? Innehåller verkligen rapporten uppgifter som är besvärande? Rena bomben hävdar somliga. Om så är fallet kommer insyltade politiker, tjänstemän och klippare att åtalas? Återstår att se. Det har nämligen knappast skett tidigare i nationens historia. På bilden syns David Oddsson, tidigare riksbankschef. Vid krisen bytte han jobb till chefredaktör för Morgunbladid, öns största och enda morgontidning. Hans nya jobb blev att granska den kris han själv varit med att skapa, ett förfaringssätt värdigt vilken bananrepublik som helst! Utnämningen väckte en storm av protester. Det är ett sundhetstecken, kanske en ny moral och etik ändå håller på att se dagens ljus. Man måste komma till ett slut för att kunna gå vidare. Såväl debatten om Icesave som skuldfrågan i stort håller landet i ett förlamande strupgrepp.