Omplåstrad?

Garageband känner vi alla till. Men bandageband? Vad händer med konsten när ett land drabbas av djup, långvarig ekonomisk kris? Islands teve och radio står inför stora nedskärningar, teatrar och andra institutioner har också golvats, men rest sig och står fortfarande på benen. Situationen är svårbedömd. Ytligt sett sker mycket på kulturområdet i Reykjavik. Det bygger delvis på att isländska kulturarbetare är vana att ha många jobb, att slita häcken av sig för överlevnad. Samtidigt som det finns en inbyggd liten projektledare i varje islänning, van att göra sin grej, även utan arbetsstipendier eller statliga bidrag.

En teaterregissör på besök blev förvånad när skådisarnas arbetsdag slutade redan klockan kvart över ett, mitt i en repetition, dom måste hinna till sina andra två dagliga jobb! Att en kulturarbetare också jobbar som elektriker och bokhandelsbiträde är ingen ovanlighet. Samtidigt reser sig Harpa, det nya konsert, opera och kongresspalatset i kanonläge vid gamla hamnen med Nordatlanten skvalpandes utanför. Harpa beräknas stå klart 2011, ett bygge som höll på att stoppas i den finansiella härdsmältan, men som på grund av redan ingångna byggkontrakt nu kommer i hamn.

Frilansande musiker vittnar också om att kulturlivet har blivit mer profilerat och mångfacetterat under krisen. Problem uppstår dock när hela arbetsmarknaden krymper. Även om en isländsk skådis eller filmregissör är van att extraknäcka utanför sitt yrke, måste ju dom knäcken i så fall finnas tillgängliga. Men ska det gå åt helvete så ska det ske till musik, som någon sa.