Vid hamnen i Stokkseyri 60 kilometer österut från Rekjavik står en scen i väntan på sommarens hamnfest. Här lossade tidigare ortens fiskebåtar havets håvor, men nu är fiskfabriken nedlagd och förvandlad till konstateljéer, orgelbyggarverkstad samt ett skräckkabinett för turister. Höjden på scenen tyder på att en ansenlig mängd människor kommer samlas här framöver. Eller är det bara som en folkets husscen i övre Norrland, en holk belägen högt ovanför publiken, oavsett om det bara står 18 pers framför scenen. Hamnen ligger vackert och framåt kvällningen kommer exekutörerna få konkurrens när solen doppar sig i havet. Å andra sidan verkar islänningarna så vana vid det ständigt närvarande Stora Blå, med eller utan sol, en naturlig del av vardagen.
1 kommentar:
Kan även skönja två kvinnor: den bleka Rusalka som hjärtslitande stämmer upp "Sången till månen" i sällskap med en huttrande och i arktiskylan allt för lätt klädd Titiyo som letar efter "her man in the moon".
Ach du liebe mond, visst dröjer du en aning av fåfänga när du plötsligt inser att du förevigats i din utförsåkning av en mästerlig fotografs påpasslighet!
Skicka en kommentar