Nu går jag ner i min källare hette en töntig schlager på 70-talet, men det är just vad jag gör just nu. Min lilla musikstudio står fix och färdig i källaren på Logaland i Reykjaviks utkanter. Det är bara att sätta igång! Jag hoppas att alla isländska intryck går att smälta ner i musik. Sågen på väggen är en kär gammal vän. Köpte den när jag gjorde musik till en teaterföreställning om en tankeläsare som led av att vi människor ofta tänker en sak men säger något helt annat. Sågens svävande, svajande toner passade bra att beskriva en tankeläsare i samvetsnöd. Sen dess har det lite udda instrumentet följt mig, men det är ju så speciellt att det måste användas med måtta. Min Sandviken Stradivarius är för övrigt långt ifrån den första sågen på Island. Både mum och Sigur Rós har använt instrumentet och på festivalen Air Waves hörde jag en halvskaplig sågspelare. Annars är sågen mest förknippad med länder där det finns rikligt med skog. Det är i alla fall min teori. Sågvirtuoserna hittar man i Finland, Ryssland och Sverige. Hur det är i Kanada vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar