Árni Johnsen är moderat politiker och sitter i Alltinget, Islands riksdag. Han representerar den södra delen av landet, inklusive Västmannaöarna där han också är bosatt. Árni Johnsen har suttit i Alltinget i decennier, med uppehåll för de år då han istället satt i fängelse, dömd för bedrägerier och trolöshet mot huvudman. Árni Johnsen utnyttjade sin ställning som ordförande i diverse styrelser för att bekosta sitt eget husbygge på Västmannaöarna, material och tjänster för ansenliga belopp som han stal från stat och kommun. Det gav stor medial uppmärksamhet. Var det Bert Karlsson, Skara-Bert, som en gång myntade All publicitet är bra publicitet?
I fängelset engagerade Árni Johnsen snabbt alla medfångar i ett grandiost konstprojekt, man högg ut stora skulpturer i ett berg på fängelseområdet. Grävmaskiner, lastare, pneumatiska bergsborrar, vanliga simpla hackor och stämjärn användes i det storvulna projektet. Johnsen skapade och medfångarna blev hans verktyg och förlängda arm. Den välmående f d politikern, van vid livets goda, var också missnöjd med fängelsets standard på sängar. Snabbt beordrade han genom en gammal kumpan fram 200 nya sängar med madrasser. Befinner jag mig på Sicilien eller på Island? Árni fick som vanligt full uppmärksamhet i media, både för sängarna och sin senkomna debut som skulptör. Han har alltid haft tumme med media.
Sedan några år är Árni Johnsen tillbaka i Alltinget. Och han fortsätter att ta ut svängarna. Tidigare i år brast han ut i sång i Alltinget. Med självsäker röst, han är också lutsångare av den gamla skolan som plågar sina landsmän på festivaler och allehanda samkväm, sjöng han från talarstolen Gustaf Frödings Det var dans bort i vägen i Helfrid Lamberts tonsättning. Vet inte om texten var en direkt översättning av Frödings dikt, förmodligen var det en nidtext på politiska motståndare. Och teve var förstås passligt på plats!
I går viftade Árni Johnsen med en gurka i Alltinget, samtidigt som han höll ett salvelsefullt försvarstal för Islands grönsaksodlare. En parafras på Sovjets diktator Chrusjtovs nitiska bankande med en sko i FNs talartribun en gång i världen. Annars har Árni Johnsen inte uträttat särskilt mycket under alla sina år i Alltinget. Utom att väcka uppmärksamhet kring sin egen person. Där har han verkligen haft stora framgångar!
Han har kallats för mediahora och klassens clown, men verkar sitta relativt säkert i sadeln. Árni Johnsen skulle aldrig funka i Sverige eller någon annanstans, säger jag självsäkert och tänker på Mona med Tobleronen. Hallå, men Berlusconi då, svarar mina isländska kommentatorer. Javisst, världen är full av maktgalna politiker, farliga i sin totala brist på självkritik och ödmjukhet.
Var kommer de alla ifrån och hur blir de till? Finansvikingar och gurkkungar är just vad Island inte behöver. När jag slår upp Frettabladid nu på morgonen, vem jag kan läsa om i en stort upplagd artikel? Gissa!
___________________________________________
För alla islänningar som jag vet också läser bloggen, vill jag tillägga att bloggens titel syftar på en av Lennart Hellsings många geniala, underfundiga vistexter. Kanske något för Árni Johnsen nästa gång han framträder i Alltinget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar