Förra veckan berättade jag om Evert Taubes Sjösalavals som på Island är känd som Vorkvöld i Reykjavik, en sång som alla islänningar i mogen ålder älskar. Låten har förföljt mej under min vistelse på ön. När jag landade med bilfärjan i Seydisfjordur för närmare 11 månader sen, skvalade taubevalsen i färjelägets högtalare. Den första musik jag hörde på isländsk mark. Strange! Förra veckan lät vaktmästaren i Blönduósi kyrka helt ogenerat taubevalsen med dess välkända, isländska text klinga ut i templet som ljudtapet och mysfaktor. Mellan dessa musikaliska intermezzon har Sjösalavår hörts till och från i de mest skilda sammanhang. Och islänningarna vägrar att acceptera valsen som något annat än sin egen.
I förra veckans blogg från Nordurlandi vädrade jag misstanken att Taube som gärna lånade melodier från både Argentina, Norge och Medelhavet, kanske hittat sin vårvals på Island? Men teorin är Bullshit. Den isländska varianten är av betydligt yngre datum (1960-tal) än Taubes original från 1942.
På bilden syns handelsman Flink, en i raden av Taubes många älskade figurer. Jag träffade honom i den livs levande diversehandeln i den lilla charmiga staden Saudárkrókur på Norrkusten. En helt fantastisk butik med stövlar, husgeråd och matvaror prydligt uppradade på en minimal yta. Det här är Real Stuff inget turistjippo eller reservatgrej. Det är som att förflyttas 70 år tillbaka i tiden. Och precis som i den inhemska varianten av Sjösalavals talar handelsman Flink bara isländska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar