Öliv

Under vistelsen på Island tänker jag ofta tillbaka på min tid som gotlänning. Det är något i den saltbemängda luften, överlevnadsstrategierna, livet på en avgränsad landmassa omgärdad av ett oberäkerligt hav som utsöndrar dessa tankar. På öar tycks också despoter och maktmänniskor ta sig extra utrymme, företagsledare, politiker, tjänstemän tar ut svängarna. Ja, dom finns förstås överallt, men frågan är om inte öbor lägger i en extra växel. Eller så blir agerandet bara så mycket tydligare på en mindre scen.

När det berättas om märkliga människor i ledande ställning på Island, tänker jag: Here we go again. Precis som på Gotland! Är inte tillräckligt familjär i det isländska samhället för att våga mig på en analys, men jag kan i alla fall berätta att på Gotland fanns det både massmördare och obotliga mytomaner i chefsställning.

Medeltidsveckan i Visby är en av Sveriges största och mest profilerade sommarfestivaler. En härlig folkfest som lockar människor från hela Europa. Tiotusentals unga kommer till Gotland för att leva medeltidsliv. Vid denna tid kunde jag både möta fåvitska jungfrur och bödlar med skarpslipade yxor på Visbys kullerstensgator. Men det var ändå udda att festivalens ledning anställde en massmördare som festivalsgeneral. Medeltidsveckans syfte är förstås att bejaka den mörka medeltiden, men det här var att gå alltför för långt. Storyn uppdagades när generalens hustru flydde i panik från ön. Det var det jävligaste, det hade vi inte en aning om sa ledningen.

Några år senare anställde styrelsen för Länsteatern på Gotland en välkänd mytoman som teaterchef. Mannen som är en skicklig regissör hade också drag av praktnarcisist. En chef som om en skådespelerska yttrade "Först bryter jag ner henne, sen bygger jag upp henne". Det var nivån på den tilltänkta chefens syn på personalvård. Regissören hade också för vana att gång efter annan, vid de mest skilda tidpunkter, söka tjänstledighet för att närvara på sin mors begravning. Den hårt drabbade lilla personalstyrkan på länsteatern lyckades till slut stoppa tillsättningen av tjänsten. De skedde i elfte timmen och kostade Gotlands kommun 2,4 miljoner kronor i skadestånd till regissören. Detta för att slippa tidernas massmediala teaterföreställning i Tingsrätten.

Massmördaren och mytomanen är svårslagna anställningsärenden, även om det också finns ett smärre gäng med ofarligare kufar på Gotland. En var kommunens kultursekreterare, en man som aldrig besökt ett kulturevenemang på ön. Hans hobby var att sätta käppar i hjulet på alla projekt som inte hade anknytning till vikingar eller medeltid. Låt mig tillägga att åren på ön ändå var trivsamma men udda. Jag lärde mig massor. Hur kärleken till hembygden profileras på en ö, hur den som flyttat bort alltid längtar tillbaka, att en gotlänning vet bäst, den uppriktiga stoltheten över sitt ursprung, det härligt sunda ifrågasättandet av maktmänniskor och stockholmare, ljumma sommarkvällar vid stranden då havsbrisen kittlade kinden, morgonpromenaderna runt ringmuren. Så kan livet på Gotland upplevas. Hur det fungerar på Island vet jag inte riktigt. Än.

Bilden från Medeltidsveckan i Visby är från Gotland.net