Det är skillnad på mörker och mörker, säger Bosse Gitarr och stirrar mig stint i ögonen. Han talar av egen erfarenhet. Efter att ha fått en eftertraktad tjänst på Musikhögskolan i Piteå, stod han ut i 10 månader, sen drog han hem till Stockholm igen. Jag pallade inte vet du, säger han och slår ut med armarna på det där karaktäristiska sättet som kan svepa ner tre fulla vinglas på direkten. Det är skillnad på mörker, tillägger han och börjar fila högra handens gitarrnaglar. Vi pratar om mörkret inför mitt år på Island. Men Reykjavik är inte Piteå, försöker jag. Det är samma mörker, säger Bosse Gitarr som aldrig har varit på Island men däremot 10 månader i Norrbotten. Vänta så får du se, säger han och skrattar sitt vänliga karaktäristiska staccaterade arpeggioskratt. Ett försiktigt gitarrgarv.
Nu väntar jag på det stora mörkret. Visst, dagarna är redan betydligt kortare, här såväl som hemma, men staden är full av liv, kiv, brus och ljus. Till och med de välsignade ljusgirlangerna lättar upp i allt det svarta. Har dessvärre ingen världskarta tillgänglig, men ligger inte Reykjavik betydligt längre söderut än Piteå förresten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar