Fisket är själva grundbulten i isländsk ekonomi och svarar för 75 % av exporten. Det gör världsmarknadspris och fiskekvoter till känsliga parametrar i ekonomin. Men det är också viktigt att påminnas om att Island ligger i den absoluta världstoppen inom fiskerinäringen, nu när vulgärjournalism gärna klassar landet som bananrepublik. Farhågorna att inte kunna bestämma över fisket i egna vatten har bidragit till islänningens skeptiska syn på EU. Den ekonomiska krisen har dock ökat beredvilligheten till inträde i EU, även om tveksamheten fortfarande är stor.
Vid sidan av fiskenäringen har produktionen av aluminium kommit att bli allt viktigare för statsfinanserna. Tillgången på rekordbillig el har gjort Island till Aluminiumlandet i Europa, en miljömässigt kontroversiell utveckling. Förutom miljöaspekten på den energikrävande och miljöskövlande verksamheten, finns en annan avgörande skillnad. Fisket är av tradition isländskt, medan aluminiumjätten Rio Tinto Alcan styrs av utländska intressen. De avtal som träffats mellan företaget och isländska staten är dessutom mörklagda, förborgade hemligheter. På den punkten är Island inte ett öppet samhälle.
Ett annat framträdande exportområde är, eller har åtminstone varit, genteknik. 1999 antog Alltinget en lag om att upprätta en genetisk databank som byggde på blodprov från hela befolkningen på närmare 300.000 innevånare. Det unika består i Islands befolkningsmässigt homogenitet genom isoleringen och den begränsade invandringen. Släktforskning i traditionell mening är dessutom en integrerad del av den isländska kulturen, 80 % av alla islänningar som någonsin levat återfinns på redovisade släktträd. Sammantaget skapar detta helt unika möjligheter att spåra sjukdomar. Men precis som med aluminiumet är databanken och dess forskning också kontroversiell, inte minst genom frågan om integretet och farhågor om möjligheten att neka människor teckna försäkringar på grund av spårade ärftligt betingade sjukdomar.
Rättigheterna till forskningen såldes till deCODE Genetics, ett amerikanskt finansierat företag, som fick ensamrätten att bruka genbankens data och forska i vissa sjukdomar. Islands Högsta Domstol slog sedemera fast att de grundlagar som genbanken hänvisade till, inte garanterade befolkningen tillräckligt skydd vad integreteten beträffar. Efter år av ekonomiska problem, enorma summor pumpades in i projektet, såldes i höstas också själva företaget till utländska intressenter. För en utomstående tycks debatten kring detta just nu vara påfallande ofokuserad och sval. Är det återigen islänningarnas låga profil i etik och moralfrågor inom business och media som spökar?
Turismen är en annan gren på exportträdet. Men även om turismen är omfattande och dessutom ökande, genererar näringen inte tillnärmelsevis så mycket pengar som ovan beskrivna verksamheter. Turismen är viktig, men om näringen ska skjuta fart riktigt rejält, måste Island också utveckla ekoturismen betydligt mer engagerat. Där har man en del att lära av färöingarna! Vad beträffar jordbruksnäringen förekommer den knappast i traditionell mening på Island. Endast 1 % av landets yta utgör odlad mark som i huvudsak användes till betesmarker för får och hästar. Fårhjordarna och flockarna med islandshästar är förstås viktiga, inte minst som en omistlig del av landets kulturlandskap, ja som landets varumärke.
Bilden är från The Sea av Kormákur Baltsar. Filmen finns tillgänglig på Pjodmenningahúsids filmutställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar