Året som gått

2009 är mitt lätt kosmopolitiska vandringsår. Det år jag bytte det loja livet i Söra by och mitt faluröda hus med vita knutar mot folklivet på en tempelgård i Tamil Nadu och pulsen i Reykjaviks kulturliv. Att lista de bästa upplevelserna är förstås en omöjlig uppgift, men här är en av många möjliga varianter.

Mest spännande ögonblicket. Vid en färd över Kardemummabergen i Kerala ser jag plötsligt några viftande indier vid vägkanten. De gestikulerar och ropar upphetsat. Jag tror att det skett en olycka, men när jag stannar bilen upptäcker jag en vild elefant i skogen nere i dalen. Indiens vilda elefanter är sällsynta och kan vara mycket farliga, befolkningen har stor respekt för dem. Jag följer en av de upphetsade byborna ner i skogsdungen. Med bultande hjärta möter jag det imposanta djuret på tio meters avstånd. Och lyckas få upp kameran.

Bästa musiken. Jag har hört många bra konserter och upptäckt fantastiska skivor, det är svårt att välja. Det får ändå bli Mugison på den lilla klubben Batteria i Reykjavik som blev årets bästa musikupplevelse. Mugison är en intressant artist. Här framträdde han tillsammans med bluesgitarristen Bjöggi Gisla. Utslagsgivande är livekänslan och den avspända kontakt som Mugison kreerade tillsammans med publiken i den intima lokalen. Jag kände mig inbjuden!

Finaste naturupplevelsen. I den lilla fiskebyn Thorlakshöfn kolliderar hav och landmassa med våldsam kraft oavsett väderleken. Att ta sig ut på klipporna, så långt jag mäktar, och med ögon, öron och näsa uppleva naturens urkraft är omtumlande häftigt. På den här platsen känns det in på skelettet att man lever! Dånet, skummet, våldsamheten i naturen. Ändå anar jag att andra mäktiga naturkickar väntar vid framtida vårliga strövtåg här på ön.

Mest otippade gästvänligheten. I Malapuram, en liten stad på Indiens östkust, blir jag inviterad till en dansfestival med klassisk indisk dans och möts vid entrén av en jätteorkester med skalmejliknande träblåsinstrument samt indiska damer som hänger blomstergirlanger kring min hals. Som utlänning och VIP-gäst visas jag till hedersplatsen framför den lokala publiken. Ett mer harmlöst exempel på det indiska klassamhället. Och en spännande festival!