Söndag e m. Långpromenad i Reykjaviks utkanter i förvinterbleken. Vassa, nordliga vindar gör att jag undviker havslinjen åt berget Esjan till. Vid det stora utomhusbadet står solstolarna och väntar på bättre tider. Här badas året om men inte på söndagar så här års. Jag intar den medhavda matsäcken vid vattnet, i lä bakom kullen vid nya universitetsbyggnaden, och förflyttas till en skön dag i början av maj. Lätta moln, klar himmel och lekande barn nere vid vattenbrynet hjälper till med flytten. Vattnet är grönmelerat, transparent och förstås betydligt renare än i Medelhavet, för att nu inte säga Östersjön. Men kallare, här badar man bara med hjälp av de varma bassängerna vid strandkanten. Å andra sidan går det alldeles utmärkt att ta ett dopp mitt i smällkalla vintern.
På väg in mot stadskärnan möter jag en joggare lunkandes rätt in i solen. På andra sidan vattnet skönjer jag konturerna av presidentens boning, samtidigt som ett flygplan likt en jättesvala sniffar in på låg höjd för att landa på det närbelägna inrikesflygfältet, och förebådar därmed ännu en dag med högt, klart väder. Planet flyger så nära att jag delvis uppfattar texten på flygplanskroppen. Där står något om att Nu semestrar vi alla inom landet. Och det är just vad islänningar gör numera. Solen står lågt, men i lä för Nordan är det vårligt varmt. Är det verkligen söndagen den 15 november?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar