Musik i tillplattad form

Just nu snurrar två nya skivor på spelaren. Ingen av dem har något som helst att göra med Island, annat än att jag snubblade över musiken just här. När jag träffade Jorge, skådespelare och tangolärare från Argentina på besök i Reykjavik, presenterade han A Flor de Piel med den andalusiska sångerskan Martirio, en världsartist som jag missat helt. Ja, världen är kanske liten men musiken nära nog oändlig. Martirio är den felande länken mellan flamenco och tango, anser Jorge. Jag kan väl hålla med, även om Martirios tolkningar nog är mer Andalusien än Argentina. Värmande, inkännande musik i höstmörkret! Det är bara när mångsidiga Martirio kommer in på mer jazzbetonade idiom som jag kanske inte riktigt är med. Där har jag andra favoriter. Men i övrigt: Fullkomligt lysande!

Natasha Atlas snubblade jag på i 12 tónar, en skivaffär som är livfarlig att beträda, riskerar alltid att komma därifrån ruinerad (Ja, jag är så gammalmodig att jag fortfarande köper mina skivor, åtminstone vissa). Natasha Atlas sjunger sånger ur den sephardiska judiska traditionen, musik från de judar som kom att bosätta sig i mellanöstern. Det är musik med rötter i nordafrika, arabiska länder och centraleuropa. Natascha är född i Belgien med en brittisk mamma och egyptisk pappa. Det är alltså från den senare som hon har hämtad sin musikaliska grund. Här sjunger hon tillsammans med The Mazeeka Ensemble. Inspelningen är mättad och rik på instrumental ornamentik. Den lite dova upptagningen och solistens lätt beslöjade, mjuka röst, gör att skivan Ana Hina får en gammaldags, autentisk karaktär. Så bra!

När det gäller isländsk musik på platta lyssnar jag just nu på múms Sing Along to Songs You Don´t Know och Mugisons Mugiboogie. Två otroligt spännande och egna produktioner, långt utanför mainstreamspopens domäner utan att vara konstruerat konstigt. Rekommenderas varmt! Branschen må vara i kris, men det produceras mer bra musik än någonsin. Det är omöjligt att ha koll på allt. Eller ens det mesta!